Kaffedusch!

Idag fick vi besök av mina föräldrar. Och dom bjöd på något som vi i framtiden kommer att kalla ”kaffeduschen”. Mamma tar sig en slurk kaffe och Pappa (helt oförberett) bjuder på ett ord och Mamma i sin tur börjar asgarva och sprutar kaffe på oss på andra sidan av bordet (Fredrik och jag). Det var inte bara Mamma som skrattade. Det gjorde vi allihopa. Så kan det gå

Ni är knäppa, men jag gillar er och eran sjuka humor i allafall.

Shopping

Innan varselbeskedet så var jag och handlade lite (så jag har gjort något roligt också). Köpte en bilmatta, lampskärm och gummistövlar till Oliver. Hittade precis sådana stövlar som jag ville ha till Oliver och dessutom till ett bättre pris, tjoho.

Kom igen Sverige…. sluta varsla folk. Jag vill tjäna pengar!!!

Visst är dom fina?

Varslad

Jaha…
Fick höra att dom ska varsla ytterligare 100 st på mitt jobb. 20 tjänstemän och 80 på ”golvet”. Så på måndag, min första arbetsdag sedan 4 Sep 2007 får jag till 99,9% beskedet att jag blir varslad. Kul att komma tillbaka då efter att ha jobbat där i nästan 9 år. Jag som har gått och väntat på att få lön och i stället får man detta. Skit!

Bussat mig till Motala

Idag har jag och Fredrik fått tillbaka våra kära bil. Hurra!
Så när Fredrik hade kommit hem för dagen så satte jag mig på en buss till Motala för att hämta hem ”den lilla gröna”. När jag hade kommit till Motala och gått av bussen så fick jag knata 4,2 km till Skobes där ”den lilla gröna” befann sig.

Finns det något som åker ryckigare än en buss så får ni gärna höra av er.
Skak… skak… skak… spinn…. spinn…. skak….. Kan man inte köra en buss mjukt och försiktigt?

Duracell som går och går….

Idag finns än så länge inga tecken på gårdagens sjukhet. Idag är Oliver som ett Duracell batteri. Han försöker nog ta igen det han missade i går. Det dansas och springs runt med bilar till alla hörn och kanter. Så vi får hoppas att Duracell effekten håller i sig.

Ingen feber än så länge, peppar peppar.

Dagisbacillerna

Idag när jag skulle hämta Oliver på dagis så satt han och såg lite borta ut på golvet. Visst att han nyss hade vaknat från vilan, men det var något som inte stog rätt till. Personalen sa att han hade ätit och sovit bra.

När jag satte honom i vagnen för att gå hem så ville han bara sova. Och det ville han även när vi kom hem. Kollade tempen och mycket riktigt 39 grader i feber. Nu har han närmare 40. Han har trots det i allafall aptit. Två tallrikar yoghurt har han fått i sig sedan jag hämtade honom på dagis. Flytande Panodil gick också ner utan problem. Och när vi satt och åt yoghurten så såg jag Oliver frysa för första gången. Nu under eftermiddagen så har han legat och haft det bra i Pappas säng.

Fredrik kom hem 17.30 och då kunde jag ge mig iväg till Apoteket och fylla på medecinlagret och så trampade jag till Östenssons och handlade lite gott till Oliver (goda yoghurter). Bilen hoppas jag att jag får i morgon.

Ja, vad ska man säga?
Välkommen dagisbacillerna.

Friheten på väg att ta slut

Nu har jag bara Tisdag, Onsdag, Torsdag, Fredag, Lördag och Söndag kvar på min mammaledighet!!!
Hallå, hallå vart tog tiden vägen?
Har varit hemma sedan den 4 September 2007 och nu är det dags att återgå till arbetet. Om jag ska summera allt från hösten 2007 lite snabbt. Gått från ett vanligt parliv till att bli en familj. Det ”fränaste” jag har varit med om.

Så från att ha svävat på små rosa moln ska jag fr.o.m måndag sväva på betong och återgå till den ”vanliga” vardagen igen.

Utan bil

Har ingen bil…..
Lämnade in den för det vart något galet med ABS bromsarna. Dom funkade korta stunder i början av körningen, men thats it!
Så nu sitter jag och väntar på att de ska ringa från vekstaden och säga den roliga summa som kalaset kommer gå på. För det är ytterst sällan man kommer billigt undan. Fast jag brukar säga att allt under 2000 är billigt

Jag vet vad jag heter

Idag på förmiddagen så satt hela familjen på övervåningen och tittade på tv. Vi brukar repetera de ord som Oliver kan lite då och då. Idag var första gången han började säga/härma sitt namn. Vi brukar tjata om: Mamma, Pappa och Oliver
Så nar Oliver sägar sitt namn så låter det lite som Oiiiiäääv, men det är en bra bit på vägen i allafall.

I stort sett klart

Stötte på ett litet problem med den sista ”plankan” som vi ska fixa i morgon. Vi måste såga bort lite till av listen (se rosaröda pilar) så ”plankorna får tag i varandra”. Sedan är det klart. Gick inte att få ihop dom som läget är nu. Som det är nu är den en liten springa (se bruna pilar). Men klockan sprang iväg och Oliver ville hem och sova.

Vi är så stolta över dagens arbete.